Aborter 2006SammanfattningDen här rapporten redovisar antalet verkställda aborter i Sverige under 2006. Dessutom lämnas en historisk översikt som i första hand omfattar utvecklingen efter 1975. År 1938 fick Sverige sin första abortlag som innebar att legal abort kunde utföras efter särskilt tillstånd av dåvarande Medicinalstyrelsen eller utifrån ett så kallat tvåläkarintyg. Den nuvarande svenska abortlagen trädde i kraft 1975 och innebär i huvudsak fri abort.Den mest påtagliga ökningen av legala aborter i Sverige ägde rum före 1975. Antalet aborter efter detta år har varierat mellan 30 000 och knappt 38 000 per år. Mellan åren 1990 och 1999 sjönk antalet aborter, men har sedan år 2000 ökat. År 2006 utfördes 36 045 aborter, att jämföra med 34 978 året innan. Detta innebär att antalet aborter har ökat från 20,2 aborter per 1000 kvinnor år 2005 till 20,6 aborter år 2006, en ökning med 2 procent.Åldersfördelningen bland kvinnor som genomgår abort har förändrats under åren. Antalet tonårsaborter var 1975 cirka 30 per 1 000 kvinnor, respektive 27 för åldersgruppen 20-24 år. Sedan 1977 har förhållandet varit omvänt, det vill säga antalet aborter per 1 000 kvinnor har varit flera för åldersgruppen 20-24 år än för tonåringarna. År 2006 genomfördes 25,4 tonårsaborter per 1 000 kvinnor, vilket innebär en ökning med 5 procent jämfört med 2005.De geografiska skillnaderna är stora och den högsta frekvensen tonårsaborter hade Västernorrlands och Gävleborgs län samt Gotland. Lägst var antalet tonårsaborter per 1 000 kvinnor i Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län.

Nästan 73 procent av alla aborter utfördes före utgången av den 9:e graviditetsveckan. Andelen medicinska aborterna fortsätter att öka och utgör nästan 61 procent av alla aborter före utgången av 12:e graviditetsveckan. De regionala skillnaderna är dock stora, både när det gäller andelen aborter före utgången av den 9:e graviditetsveckan och andelen medicinska aborter. I Jönköping genomfördes 82 procent av aborterna före utgången av den 9:e graviditetsveckan, medan motsvarande andel i Blekinge var endast 66 procent. Vanligast är de medicinska aborterna i Kalmar, 83 procent. Den lägsta andelen återfinns i Värmland, 43 procent.

Socialstyrelsens Abortstatistik

Hon tvekar på oss - hormoner?

Jag och min tjej hade varit ihop i ungefär ett år när hon blev med barn. vi blev båda jätteglada och såg fram emot det hela. vi var också jättekära hela tiden. Men nu, efter ca 7-8 veckor in i graviditeten, börjar hon tvivla på vårt förhållande. det går upp och ner i vågor, från dag till dag. inget särskilt har hänt eller liknande, hon tvekar bara och är väldigt upp och ner i humöret. Det gör mig givetvis mycket orolig och konfunderad när hon tvivlar på om hon vill att barnet ska växa upp med båda föräldrarna tillsammans. Någon som varit med om något liknande? Är det hormonerna som är i full fart? När går det över?

Peter//

Allt om abort

Bakom varje abort finns ett livsöde. Alla tjejer och kvinnor som väljer att avbryta en graviditet vet varför de gör så. Och ändå är en abort sällan ett enkelt beslut. Det är en vånda och funderingar, frågor om hur det skulle bli om man ändå valde att föda, tankar kring det ofödda barnet. Det kan vara tårar och ilska och frustration, trots att man inom sig VET att en abort är den enda utvägen. Den som ska göra abort erbjuds därför nästan på alla sjukhus ett samtal med en kurator. Det kan vara skönt att ventilera sina känslor med en utomstående. Kuratorsamtalet är också ett stöd för den som är väldigt ledsen, ensam eller utsatt. Också efter aborten finns möjlighet att träffa kuratorn och då än en gång prata igenom det inträffade.

Det utförs ca 33.000 aborter i Sverige varje år, de flesta - 75% - före vecka nio. De flesta som gör abort är kvinnor mellan 20-30 år. Tonårsaborterna står för ungefär en tredjedel av alla aborter som görs. Det finns i dag två sätt att göra abort på. Det vanligaste är fortfarande den kirurgiska aborten, då man blir sövd och fostret sugs ut. Alternativet heter medicinsk abort - där man tar en tablett som framkallar ett missfall. Den medicinska aborten används kanske främst av tjejer som hunnit skaffa sig lite mer erfarenhet.

Kirurgisk abort
Vid en kirurgisk abort skrivs du in på sjukhuset, blir sövd och graviditeten sugs ut med sk vacuumutsugning. Tjejer som inte fött barn kan få en förbehandling med livmodervidgande stift dagen före eller samma morgon som aborten utförs. Livmoderhalsen vidgas då med ett slidpiller. En stund före operationen får du en lugnande spruta. Ingreppet sker under narkos eller lokalbedövning. Hela ingreppet tar ungefär 20 minuter.
Den som behöver får smärtlindrande tabletter efter aborten. Det kan kännas ömt i magen och blöda i några dagar, därför kan du också bli sjukskriven i en vecka om du vill.

Biverkningarna av en kirurgisk abort kan vara narkoskomplikationer, skador i livmodern (ca 4%) och att såret som uppstår på livmodern vid aborten ibland kan bli infekterat. Därför ska du ta tempen dagarna efter aborten och får du förhöjd temp bör du kontakta sjukhuset.
Några veckor efter aborten får du komma på ett återbesök om du vill. Läkaren kontrollerar då att allt ser bra ut och att livmodern läkt som den skulle.

Medicinsk abort
Medicinska aborter utgör i dag ca 30 procent av alla aborter som görs fram till vecka nio i Sverige. Totalt är 16% av alla aborter medicinska aborter. Vid en medicinsk abort tar du abortpillret Mifegyne (har funnits i Sverige sedan 1992) vid besöket hos en läkare eller vid återbesök någon dag senare. Efter två dygn går du till sjukhuset och läggs in på en avdelning. Där får du ett slidpiller som sätter igång livmodersammandragningar. Det kan göra ont, särskilt om du inte är förberedd på hur det kan kännas. Du får smärtlindrande medicin, så mycket du behöver, för det är inte meningen att det ska kännas outhärdligt. Det hela påminner om ett missfall, vilket i princip är vad som framkallas av abortpillret. De allra flesta får abort efter några timmar på avdelningen och får gå hem samma dag.
Den som har väldigt ont av aborten kan få tabletter eller sprutor mot smärtan. Blödningarna som framkallas är rikliga och de kan hålla på i två veckor, ibland till och med längre.

Biverkningarna av den medicinska aborten är rikliga blödningar, smärtor pga livmodersammandragningar, trötthet, illamående och ont i magen. Infektionsrisken är däremot låg och risken för skador på livmodern obefintlig. Två veckor efter aborten sker ett återbesök hos läkare, man kontrollerar att allt ser bra ut.

Vilken abortmetod du än bestämmer dig för, ska du känna att det är ditt beslut. Diskutera gärna för- och nackdelarna med barnmorska/läkare och var inte rädd för att fråga. Det är din kropp och din rätt att vara välinformerad för att du sen ska kunna fatta det beslut som passar just dig bäst!

De vanligaste skälen till abort:
• 82% Dåligt förhållande (tex att killen inte vill ha barnet)
• 55% På grund av jobbet
• 49% Att man är rädd för att barnet inte ska få det bra
• 38% Praktiska skäl (tex ingenstans att bo, dålig ekonomi)
• 27% Att man riskerar att bli ensam mamma om man föder barnet
• 11% Att man haft otillåtet sex

Måste mina föräldrar få veta??
Abort är fortfarande ett väldigt laddat ämne för många. En fråga många yngre tjejer ställer sig, är om föräldrarna måste få veta att man gjort en abort. Svaret är nej, föräldrarna måste INTE veta om man inte vill, även om man är minderårig.
Sjukhuspersonalen har tystnadsplikt så de får inte heller berätta något mot ens vilja, inte för någon. Däremot kan det underlätta om föräldrarna vet, så de kan hjälpa till rent praktiskt och även känslomässigt. Men det är ju inte alla som har en så bra kontakt med sina föräldrar...

Abortlagen
Enligt den nu gällande svenska abortlagen från 1975
• ska abortrådgivningen vara gratis och frivillig
• får kvinnan själv bestämma om hon vill göra abort under graviditetens första 12 veckor
• mellan graviditetens vecka 12 och 18 får kvinnan göra abort i samråd med läkare efter en utredning av kurator
• efter 18:e graviditetsveckan kan abort tillåtas bara av Socialstyrelsen för "synnerliga skäl" - tex att barnet är skadat eller att det är fara för kvinnans liv

Svensk aborthistoria - grym och blodig
Kvinnor har i alla tider och överallt i världen utfört eller försökt att avsluta oönskade graviditeter. De illegala aborterna har nästan alltid inneburit en fara för kvinnors liv. Och dog kvinnan inte i sviterna efter aborten, så riskerade hon ofta att bli straffad med döden för abortförsöket.
Metoderna har varit olika, runt om i världen. Kvinnor åt örter och drack olika avkok på dem, stötte vassa föremål i livmodern, det hoppades på kvinnans mage, eller så satte man in trubbiga kvistar, rötter eller barkbitar i livmoderhalsen.

Svensk aborthistoria är både blodig och grym. På 1600-talet var abort belagt med dödsstraff. Under 1800-talet och fram till 1920 ersattes dödsstraffet med straffarbete, tukthus eller spöstraff. 1921 blev abort ett brott man fick fängelse för.

För att framkalla abort åt kvinnor på 1800-talet arsenik och fosfor, som skrapades av tändstickor. Detta ledde ofta till döden både för fostret och kvinnan. De barn som föddes "oäkta" utanför äktenskapet sågs illa av samhället, även om de var många. Att vara ensam ogift mamma var en skam och de ogifta mammornas liv var hårt.

På 1920-30-talen ökade antalet aborter. Många aborter var illegala och kvinnorna dog. Särskilda avdelningar för abortfall inrättades på sjukhus. De flesta läkare (oftast män) var mot aborter. 1938 stiftades Sveriges första abortlag. Samtidigt blev det tillåtet att öppet informera om preventivmedel.

Så sent som på 1960- och 70-talen åkte gravida svenska kvinnor, ibland hela busslaster åt gången, till Polen för att göra abort. Polen hade då den mest liberala abortlagstiftningen i Europa.

Abortfientliga organisationer som Ja till livet och religiösa sekter vill i dag inskränka abortmöjligheten, men deras kampanjer verkar inte ge någon effekt i samhället. De flesta människor vill behålla vår nuvarande abortlag.

En jumbojet om dagen... Abort är den största dödsorsaken bland kvinnor i barnafödande ålder i världen i dag. Relativt få länder har i dag fri abort. Abort är alltså långtifrån en självklar rättighet i vår moderna värld! Varje år utförs det 50 miljoner aborter i världen - varav minst hälften illegalt. 200 000 kvinnor dör till följd av misslyckade aborter varje år. Det är 500 dödsfall om dagen - vilket motsvarar en jumbojet full med kvinnor som störtar. Varje dag...

Länk

Sedan jag i slutet på förra vecka läste ännu ett inlägg i abortdebatten, och bloggade om detta, har jag funderat en hel del och läst ytterligare synpunkter i frågan. Jag känner därför att det är läge för några ytterligare aspekter.

En av utgångspunkterna i frågan är vilka gränsdragningar som ska finnas för abort i vårt land. Det finns de som vill göra reglerna ännu mer generösa och det finns de som i princip vill kriminalisera aborträtten. Jag tillhör inte någon av dessa utan anser att vår nuvarande lagstiftning i stora drag är rimlig.

Även med den utgångspunkten så finns det självklart en rad olika dilemman som inte är helt enkla att se i svart eller vitt. Om rätten ska utgå från kvinnans rätt över sin egen kropp så uppstår redan där ett stort problem med mannens möjligheter att vara delaktig.

En blivande pappa har idag lika små möjligheter att förhindra en abort på sitt blivande barn som han har att slippa undan sitt föräldraansvar. Fram till den dag barnet är fött har det officiellt bara en mamma som sitter inne med den fulla beslutanderätten över fostret. Är det dessutom så att de inte är gifta så krävs det en faderskapsutredning som fastslår mannens rätt att officiellt kalla sig pappa.

Stefan Swärd la i SvD ut texten om män som härskare över sina kvinnor och att de befaller till abort mot många kvinnors vilja. Det finns säkert dessa sjuka män som hanterar sina kvinnor på detta vis. Det är förmodligen samma män som misshandlar sina kvinnor och därmed bidrar till den kollektiva bild av män som odrägliga varelser som försöks göras till en sanning av vissa.

I ett svar på riksdagsledamoten Josefin Brinks (v) replik på Brinks artikel skriver han bland annat att "jag anser att man också mer kraftfullt måste motarbeta de samhällsförhållanden som ligger bakom. Inte minst det sexuella utnyttjandet av kvinnor, och männens bristande ansvar för de barn man är med och skapar". Just Brinks replik har Blogge för övrigt vissa invändingar emot.

Men om frågan inte utgår från de sjuka personer som tillhör denna odrägliga grupp så har svenska män rent legitimt inte några möjligheter att påverka om en abort sker eller inte. I praktiken handlar det om att många kvinnor i abortfrågan kan agera som "härskare" över sina män eftersom de rent praktiskt inte har någonting att säga till om.

Om det är så som de allra flesta i det här landet anser, att kvinnan äger rätten över sin egen kropp, så kan vi inte heller komma undan problematiken med mannens ansvarstagande för ett foster.

Han kan ta ansvar för vad han har varit med om att sätta till världen, men han kan inte välja att avstå ansvaret för ett barn på samma vis som kvinnan kan. Hennes fulla rätt är att välja abort eller föda barnet. Mannen kan bara välja att acceptera kvinnans val.

Detta faktum står varje enskild man inför oavsett under vilka omständigheter som fostret i kvinnans livmoder blivit till.

Det finns alltså några alternativ att välja mellan. Antingen skruvar vi åt abortlagstiftningen rejält så att kvinnan inte längre har de möjligheter som finns i dag att själv avgöra valet, eller så väljer vi att låta kvinnan även fortsättningsvis äga frågan om abort med de regler som finns. Det negativa är att då blir mannen en passiv spelare.

Mitt val är förhållandevis enkelt. Oavsett eventuella negativa följder kan vi inte tillåta inskränkningar i kvinnans egen rätt att bestämma om hon vill behålla det foster som hon har i livmodern eller inte.

En stor anledning är den för mig grundläggande frågan om att ett barn som föds ska få leva upp under omständigheter som utgår ifrån att det är ett barn som är önskat och därmed får den grundtrygghet som varje barn i vårt land borde få som startplåt i livet. Vi har redan nu alldeles för många barn som inte får denna möjlighet utan att vi dessutom ska spä på det antalet med x-antal oönskade barn som idag aborteras.

Det finns ingenting som säger att det är kört för ett barn som växer upp med en alkoholiserad pappa och en psykiskt instabil mamma, och att det inte får ett ett alldeles utmärkt liv som vuxen, men grundförutsättningarna kan med säkerhet vara betydligt bättre än så.

Vuxna människor har varken en skyldighet att avla barn eller en rättighet att skaffa dom på normal eller konstgjord väg. Däremot borde alla barn i vårt land ha en rättighet till föräldrar som kan ta det ansvar som krävs.