Sedan jag i slutet på förra vecka läste ännu ett inlägg i abortdebatten, och bloggade om detta, har jag funderat en hel del och läst ytterligare synpunkter i frågan. Jag känner därför att det är läge för några ytterligare aspekter.

En av utgångspunkterna i frågan är vilka gränsdragningar som ska finnas för abort i vårt land. Det finns de som vill göra reglerna ännu mer generösa och det finns de som i princip vill kriminalisera aborträtten. Jag tillhör inte någon av dessa utan anser att vår nuvarande lagstiftning i stora drag är rimlig.

Även med den utgångspunkten så finns det självklart en rad olika dilemman som inte är helt enkla att se i svart eller vitt. Om rätten ska utgå från kvinnans rätt över sin egen kropp så uppstår redan där ett stort problem med mannens möjligheter att vara delaktig.

En blivande pappa har idag lika små möjligheter att förhindra en abort på sitt blivande barn som han har att slippa undan sitt föräldraansvar. Fram till den dag barnet är fött har det officiellt bara en mamma som sitter inne med den fulla beslutanderätten över fostret. Är det dessutom så att de inte är gifta så krävs det en faderskapsutredning som fastslår mannens rätt att officiellt kalla sig pappa.

Stefan Swärd la i SvD ut texten om män som härskare över sina kvinnor och att de befaller till abort mot många kvinnors vilja. Det finns säkert dessa sjuka män som hanterar sina kvinnor på detta vis. Det är förmodligen samma män som misshandlar sina kvinnor och därmed bidrar till den kollektiva bild av män som odrägliga varelser som försöks göras till en sanning av vissa.

I ett svar på riksdagsledamoten Josefin Brinks (v) replik på Brinks artikel skriver han bland annat att "jag anser att man också mer kraftfullt måste motarbeta de samhällsförhållanden som ligger bakom. Inte minst det sexuella utnyttjandet av kvinnor, och männens bristande ansvar för de barn man är med och skapar". Just Brinks replik har Blogge för övrigt vissa invändingar emot.

Men om frågan inte utgår från de sjuka personer som tillhör denna odrägliga grupp så har svenska män rent legitimt inte några möjligheter att påverka om en abort sker eller inte. I praktiken handlar det om att många kvinnor i abortfrågan kan agera som "härskare" över sina män eftersom de rent praktiskt inte har någonting att säga till om.

Om det är så som de allra flesta i det här landet anser, att kvinnan äger rätten över sin egen kropp, så kan vi inte heller komma undan problematiken med mannens ansvarstagande för ett foster.

Han kan ta ansvar för vad han har varit med om att sätta till världen, men han kan inte välja att avstå ansvaret för ett barn på samma vis som kvinnan kan. Hennes fulla rätt är att välja abort eller föda barnet. Mannen kan bara välja att acceptera kvinnans val.

Detta faktum står varje enskild man inför oavsett under vilka omständigheter som fostret i kvinnans livmoder blivit till.

Det finns alltså några alternativ att välja mellan. Antingen skruvar vi åt abortlagstiftningen rejält så att kvinnan inte längre har de möjligheter som finns i dag att själv avgöra valet, eller så väljer vi att låta kvinnan även fortsättningsvis äga frågan om abort med de regler som finns. Det negativa är att då blir mannen en passiv spelare.

Mitt val är förhållandevis enkelt. Oavsett eventuella negativa följder kan vi inte tillåta inskränkningar i kvinnans egen rätt att bestämma om hon vill behålla det foster som hon har i livmodern eller inte.

En stor anledning är den för mig grundläggande frågan om att ett barn som föds ska få leva upp under omständigheter som utgår ifrån att det är ett barn som är önskat och därmed får den grundtrygghet som varje barn i vårt land borde få som startplåt i livet. Vi har redan nu alldeles för många barn som inte får denna möjlighet utan att vi dessutom ska spä på det antalet med x-antal oönskade barn som idag aborteras.

Det finns ingenting som säger att det är kört för ett barn som växer upp med en alkoholiserad pappa och en psykiskt instabil mamma, och att det inte får ett ett alldeles utmärkt liv som vuxen, men grundförutsättningarna kan med säkerhet vara betydligt bättre än så.

Vuxna människor har varken en skyldighet att avla barn eller en rättighet att skaffa dom på normal eller konstgjord väg. Däremot borde alla barn i vårt land ha en rättighet till föräldrar som kan ta det ansvar som krävs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aborter 2006SammanfattningDen här rapporten redovisar antalet verkställda aborter i Sverige under 2006. Dessutom lämnas en historisk översikt som i första hand omfattar utvecklingen efter 1975. År 1938 fick Sverige sin första abortlag som innebar att...

Hon tvekar på oss - hormoner? Jag och min tjej hade varit ihop i ungefär ett år när hon blev med barn. vi blev båda jätteglada och såg fram emot det hela. vi var också jättekära hela tiden. Men nu, efter ca 7-8 veckor in i graviditeten, börjar hon tv...

Allt om abort Bakom varje abort finns ett livsöde. Alla tjejer och kvinnor som väljer att avbryta en graviditet vet varför de gör så. Och ändå är en abort sällan ett enkelt beslut. Det är en vånda och funderingar, frågor om hur det skulle bli om man ...